Efter 4 års kamp i motvind så verkar det som om det börjar vända. Jag kunde lika gärna ha släppt taget för länge sedan och gett upp. Motiverat det med att tiden var i mot mig. Att det ekonomiska klimat var för dåligt. Att bankerna inte förstår och bara tänker på sin egen vinst.

Det hade helt klart varit den lättaste vägen ut. Men den fegaste. Är det värt att kämpa även när allt ser omöjligt ut? Absolut. Är det en garanti för att det lyckas? Absolut inte.

Men om man inte ger allt så är chansen för att lyckas minimal om inte omöjlig.